Agria har under 2014 ändrat sina villkor så att de bara ersätter hältutredningar om hältan har verifierats med en så kallad diagnostisk anestesi (bedövning). Ultraljudsundersökning godtas inte före behandling men godtas vid friskförklaring (där man ju inte kan använda bedövning). Knepigt eller hur?
I en tidigare blogg nämnde jag att försäkringsbolagen ändrar i villkoren under pågående försäkringsperiod (se den här). Nu har således Agria plötsligt bestämt (troligen ett beslut av skadechefen) att bara betala ut försäkringsersättning om den/de behandlade leden/lederna/slemsäcken/slemsäckarna osv har verifierats med en bedövning. Att man bör verifiera det misstänkta skadeområdet är ju inget nytt men tidigare har man betalat ut ersättning när till exempel en ledinflammation verifierats med en ultraljudsundersökning. Men nu är det slut med det. OM INTE det är en led där det är svårt att tolka resultatet av en bedövning (som till exempel i käkleder) DÅ går det bra med ultraljudsundersökning igen. Eller vid återbesök för att verifiera om den tidigare behandlade delen är frisk (för det kan ju inte verifiera med en bedövning). Hm… Man har lite svårt att finna logiken i detta men så är det i alla fall.
Med en modern ultraljudsmaskin (om vi håller oss till toppskiktet av maskiner) är det oerhört lätt att se om en led eller en slemsäck har en inflammation. Alla som sett en sådan ultraljudsundersökning några gånger ser snabbt om leden eller slemsäcken är frisk eller inte (i alla fall mina kunder). Men nu tycker således någon på Agria att detta inte räcker som diagnos för att betala ut ersättning till kunden. Detta är tråkigt då en stor anledning till att jag med flera använder ultraljudsundersökning är för att undvika alltför mycket ”stickande” i hästarna. Ju flera injektioner, desto större risk för komplikationer i form av infektioner, blödningar och inte minst risken för injektionsfobi hos hästen. Med en ultraljudsundersökning ser man ju dessutom inte bara inflammationer. Man kan samtidigt studera ledband, ledbrosk och området runt omkring leden till exempel menisker, korsband (om man har en extremt bra maskin), ledkapsel och så vidare. Fördelen med en ultraljudsundersökning är ju dessutom att man kan spara bilder som man vid ett eventuellt återbesök kan jämföra med. Eller som med röntgenbilder där man kan skicka bilderna till kollegor för att få hjälp med tolkning av bilden och så vidare. Man kan således säga att man får en objektiv bild på det friska eller ofriska området. Att tolka resultatet av en bedövning är ju i högsta grad subjektivt och är individuellt från veterinär till veterinär. Dessutom finns ju inget av denna tolkning man kan spara till eventuellt återbesök (om man inte filmar händelsen förstås).
Nu kanske någon tycker att man kunde bedöva OCH göra en ultraljudsundersökning. Visst kan man, med då måste man göra ultraljudsundersökningen FÖRE bedövningen eftersom det kommer in lite luft i leden/slemsäcken när man sticker en nål genom huden. Denna luft skapar spökbilder (artefakter) vid ultraljudsundersökningen. Därför måste vi undersöka med ultraljud först. Efter en ultraljudsundersökning vet vi ju i regel redan vad som är fel och då känns ju en ytterligare verifiering av diagnosen med en bedövning rätt onödig. Dessutom bör man ge hästen lugnande medel vid en ultraljudsundersökning vilket gör att det blir svårt att göra någon ytterligare rörelsekontroll.
I ett försök att förstå varför man plötsligt tagit detta beslut, ringde jag skadechefen på Agria och frågade henne hur beslutet kom till.
Förklaringen var att det kommit in så många veterinärer från andra länder till Sverige och de hade med sig en massa konstiga metoder och hon tyckte att man måste dra gränsen någonstans. Så ultraljudsundersökning som är den undersökningsmetod som ökar mest både på human- och veterinärsidan kom att hamna under ”konstiga metoder”?
