Kategoriarkiv: DMSO

DMSO – igen nr 2

Nu har Svensk Travsport gjort ytterligare ett försök att ”smutskasta” DMSO. Denna gången är det Peter Kallings som är veterinär rådgivare som sticker ut hakan och blottar sina bristande kunskaper i ämnet. Och det är ju ofta de som inte kan som tror sig kunna allt. Hela Kallings artikel kan ni läsa här. I detta inlägg finns min kommentar på Kallings artikel som publicerats i Travronden den 19 februari 2016.

Kemisk formel för DMSO

Som Kallings påpekar samlade Läkemedelsverket år 2010 till ett expertmöte angående ledbehandling av häst. Man konstaterade att det finns experimentella studier avseende DMSO i hästleder men att dessa studier var begränsade. Då det finns en antibiotisk verkan av DMSO i kombination med en antiinflammatorisk effekt rekommenderade dock Läkemedelsverket användning av DMSO vid så kallad septisk artrit (bakteriell ledinflammation). Det var inte bara DMSO som experterna hade synpunkter på. Användning av Tildren, IRAP och Calcitonin i hästleder ansågs inte vetenskapligt motiverat. Till skillnad från DMSO hade dessa preparat inga vetenskapliga studier alls vad gäller behandling i leder. Dessa preparat är dock flitigt använda på många kliniker och av många veterinärer utan att ytterligare vetenskapliga ”bevis” för nyttan har presenterats.

Att Veterinära ansvarsnämnden år 2000 fällde en veterinär som använt DMSO är helt riktigt. Men vad Kallings inte berättar är att veterinären ifråga överklagade detta beslut till Länsrätten i Jönköpings Län (numera Förvaltningsrätten). Här blev veterinären friad då Länsrätten inte såg något hinder för att använda DMSO vid ledbehandling av häst. Ett expertvittne från SLU’s veterinärfakultet ansåg till exempel att DMSO var enligt vetenskap och beprövad erfarenhet att använda vid ledbehandling.

När det gäller läkemedlets säkerhet för människor nämner Kallings att DMSO skulle ha någon form av mutagen effekt (ge förändring i den genetiska informationen) och därmed utgöra en risk för den som handhar substansen. Inom Europeiska Unionen (EU) finns en förordning (37/2010) som säger: ”För att skydda folkhälsan klassificerades farmakologiskt aktiva substanser, på grundval av vetenskapliga bedömningar av de berörda substanserna säkerhet…..”. I denna sammanställning finns DMSO upptagen som en farmakologiskt aktiv substans. Den vetenskapliga bedömningen som EU gjort är att DMSO är så ofarligt för människor att ingen karenstid för slakt behöver anges. Vilket är ganska naturligt för ett ämne som faktiskt bildas i kroppen.

Kallings tycker vidare att behandling med DMSO i hästleder är omdiskuterat. Så kan kanske vara fallet i de kretsar Kallings rör sig. Men hos alla oss kliniskt verksamma veterinärer som använder DMSO dagligen finns inget att diskutera. Vi använder ett läkemedel som vid vetenskapliga studier i slutet av 80-talet och början 90-talet visade god effekt, inte orsakade några bestående negativa effekter, har antibiotiska och antiinflammatoriska egenskaper, där Länsrätten inte hade något att anmärka på användningen i hästled och av EU anses helt ofarligt för människor att hantera. Ett läkemedel som använts vid ledinflammation hos hästar i över 30 år, och fortfarande använts så flitigt, måste ju till och med de mest skeptiska förstå att det faktiskt har en gynnsam effekt.

Kopparstick på en studerande äldre man

Genom att berätta halvsanningar och verkligen anstränga sig för att hitta något negativt att säga om detta läkemedel så uppnår Kallings – just ingenting.

Share

DMSO – igen!

Den 22 januari 2016 publicerades det en varning för DMSO på Svensk Travsports (ST) hemsida. Den var signerad Peter Forssberg som tidigare var Chefsveterinär på ST men numera verkar som konsult efter pensionen. Läs denna publicering här. Man får nog tyvärr konstatera att detta var ett lågvattenmärke som inte gör att förtroendet för ST’s veterinäravdelning har ökat. Denna lilla enkla molekyl delar upp veterinärkåren i två läger. Men förespråkarnas skara bara ökar och ökar.

En bild på en DMSO molekyl

Efter att ha läst igenom denna publicering så förstår man – just ingenting.

ST förefaller ju att ha en god rutin i att upptäcka otillåten användning av DMSO via sina dopingkontroller och man kan väl knappast hålla själva preparatet ansvarig för att det blivit positiva dopingprov?. De positiva proverna förra året är troligen ett tecken på att användningen av DMSO faktiskt har ökat. Vilket får anses positivt då substansen är vetenskapligt väldokumenterad både på människa och häst, sedan minst 50 år väl beprövad både på människa och djur, saknar egentliga biverkningar, är det enda verksamma preparatet mot vissa svåra inflammationer och är en kroppsegen substans som är vanligt förekommande i naturen som en del av den livsviktiga svavelomsättningen.

Först står det att DMSO är ett lösningsmedel. Jag har svårt att tänka mig att de olika användningsområdena för DMSO inom humansjukvården (till exempel för förvaring av transplantationsorgan, som enda verksamma substans mot en svårartad inflammation i urinblåsan med flera) skulle bero på dess egenskap som lösningsmedel!. Det finns en  DMSO framtagen för användning inom sjukvården. Denna beredning av DMSO med medicinsk renhet är den som ska och bör användas inom såväl human sjukvård som veterinär sjukvård.

Sedan hävdar ST eller snarare Peter Forssberg som signerat publiceringen, att DMSO inte är ett läkemedel. Enligt läkemedelslagen (SFS 1992:859) är ett läkemedel en vara som har som syfte ”att förebygga, påvisa, lindra eller bota sjukdom eller symtom på sjukdom eller att användas i likartat syfte”. Då DMSO används i syfte att lindra och bota sjukdom så är DMSO alltså ett läkemedel. Peter Forssberg menar att man ska använda ”godkända läkemedel”. Enligt Läkemedelslagen finns inte denna definition så det är väl ”registrerade läkemedel” som åsyftas. Veterinärer är den enda yrkeskåren som får förskriva receptbelagda läkemedel avsedda både för människa och djur som en kompensation för det relativt dåliga utbudet på veterinärläkemedel. Veterinärer använder således dagligen icke registrerade läkemedel (inte registrerade för användning på djur) så DMSO blir bara ytterligare en i raden. Och högst tänkvärt är också att trots det enorma  utbudet av registrerade läkemedel som våra läkare har tillgång till, så används ändå DMSO ibland på människor. Så unika egenskaper har det.

Bild på en flaska DMSO för injektion

Det finns i Sverige en av Apoteksbolagens Produktion och Laboratorier (APL) tillhandahållen 20%-ig injektionslösning av DMSO där det enligt etiketten framgår att det är ”För intraartikulär injektion” (översatt: för injektion i leder). Denna beredning har tillhandahållits via Apotek i Sverige i över 25 år. APL tillhandahåller dessutom en 50%-ig lösning för användning i urinblåsan och en 90%-ig beredning för utvärtes bruk. Injektionslösningarna är receptbelagda men beredningen för utvärtes bruk är receptfri så den kan jag publicera vad APL skriver om: ”Läkemedlets namn: Dimetylsulfoxid vet. 90 % kutan lösning. Utseende: Färglös vätska med svag vitlökslukt.
Typ av läkemedel: Utvärtes läkemedel för led- och muskelvärk, ATC-kod QM02AX03”. Observera särskilt att det står ”läkemedel”. Beredningen för användning i urinblåsan har Tandvårds- och Läkemedelsförmånsverket (TLV) beslutat att subventionera vilket endast görs med läkemedel som har särskild samhällsnytta. Den är dessutom ett registrerat läkemedel i FASS, Farmaceutiska Specialiteter i Sverige.

Så Peter Forssbergs publicering avseende DMSO var dåligt underbyggd och har väl inte direkt gjort att förtroendet för ST’s veterinäravdelning har ökat. DMSO är här för att stanna som en god hjälp för både människor och djur.

 

Share

Käkledsinflammation – vanligare än diagnosen!

Under mer än 15 års tid har vi behandlat inflammationer i käklederna på vår klinik. Vi har under denna tid byggt upp en förståelse för hur olika typer av hästar uppträder när de har inflammationer och skador i dessa leder. Det som dock är svårt att förstå är HUR HÄSTARNA FÅR DESSA INFLAMMATIONER. Det som däremot är helt klart är att problemet är MYCKET vanligare än vad man kan tro. Och definitivt vanligare än vad som diagnosticeras på landets hästkliniker.

Hästkranium med käkleden markerad

Som man ser på bilden här ovan och nedan så är käklederna belägna strax under hästens öronbas. Ganska långt upp således.

Bild på hästhuvud med käkleden markerad

Därför misstar man ofta smärta från käklederna med att hästen är rädd om öronen. Vanliga exempel på när hästen verkar ”rädd om öronen” är när man stoppar ljuddämpare (bomull, skumgummi etc) i öronen, tränsar eller försöker klippa håret i öronen eller kanske dagligen när man ska dra grimman över öronen. Om hästen ogillar detta (ofta ganska våldsamt ogillande) så KAN det bero på inflammation i käklederna. Andra vanliga fynd som kan leda tankarna till käklederna är snett bett som trots ihärdiga besök hos tandläkare, snabbt kommer tillbaka, olika tuggproblem (svårt att tugga grovfodret t ex) samt spänningar i nacke och ryggmuskulatur som endast tillfälligt blir bättre efter massage och andra muskelåtgärder (som akupunktur, laser, ljusbehandling med mera).

Om inflammationerna förblir obehandlade, leder det ofta fram till olika stadier och former av istadighet. Allt ifrån att hästen ”står på bakbenen” till vägran att svänga åt ett visst håll eller skenturer. Ofta kommer dessa kraftiga obehagssymtom plötsligt, oprovocerat och utan förvarning. För er som har Reining som huvudsaklig användning av hästen är det absolut vanligaste och tidigaste symtomen på käkledsinflammation att Spinnen slutar fungera. Ofta bara åt ett håll, men ibland åt båda hållen. Hos travarna med käkledsproblem ser man ibland svårigheter att få runt hästen i volten.

Ett bra sätt att särskilja andra rid-/körmässiga problem från käkledsinflammationer, är att rida eller köra hästen bettlöst. Utan bett i munnen fungerar allt normalt igen och istadigheterna är borta eller i alla fall kraftigt minskade. Kommer bettet i munnen igen så kommer problemen tillbaka. ”Öronskyggheten” kvarstår dock som vanligt.

Bild på en svullen käkled

 

Ibland, men väldigt sällan, kan man se en svullnad över käkleden. Om detta symtom finns är det att betrakta som allvarligt.

Diagnosen ställs (som vanligt) vid en ultraljudsundersökning. Eventuella bedövningar för att säkerställa diagnosen är omöjligt då det inte finns något bra sätt att utvärdera resultatet av bedövningen. Man kan ju tycka att man skulle kunna bedöva käklederna och sedan rida hästen (med bett i munnen) men detta är inte möjligt då ”smärtminnet” tar lång tid för hästen att komma över (ofta flera månader) och således märks det inte någon skillnad före och efter bedövning. Något som särskiljer käkledsinflammationer från andra ledinflammationer är att det (nästan) alltid är dubbelsidigt. Ofta kan man emellertid se (vid ultraljudsundersökningen) att den ena sidan är sämre än den andra. Hästen har alltid svårast att svänga eller spinna åt den sida där inflammationen är kraftigast.

Behandlingen vid käkledsledinflammationer är injektion med antiinflammatoriska preparat (DMSO eller DMSO/kortison är att föredra). Inflammationerna är ofta svårläkta vilket gör att flera injektioner med några veckors mellanrum oftast krävs. Under konvalescensen rekommenderas att rida/köra hästen bettlöst. Observera också att det inte är ovanligt med återfall en tid efter att hästen blivit friskförklarad, varför ridning/körning bör ske bettlöst så mycket som möjligt även efter friskförklaring. Detta verkar minska, men inte eliminera, återfall.

Den vanligaste frågan när diagnosen käkledsinflammation ställs är – hur detta uppkommer?. Trots ganska många fall som diagnosticerats och behandlats genom åren, är detta en fullständig gåta. Sannolikt är det en kombination av hästens anatomi, användning och det faktum att hästar nästan ständigt använder käklederna (tuggandes).

Share

DMSO – historia och medicinsk användning

Det finns väl få substanser inom det medicinska området som är så älskat av många och hatat av en del. Dess användning globalt sett bara ökar. Inte minst inom humansjukvården.

En bild på en DMSO molekyl

Så här ser den ut den lilla krabaten. En ganska enkel molekyl som synes. En kort kemigenomgång visar att den består av 6 st väteatomer, 2 st kolatomer 1 st svavelatom och 1 st syreatom. DMSO står för DiMetylSulfOxid. Dimetyl är de 2 (di=2) metylgrupperna (kol+3 väte) samt en sulfoxid (svavel+syre). Den är en färglös vätska som i dess renaste form stelnar redan vid +17 grader Celcius.

Det var i mitten av 1800-talet som man i Tyskland ville utveckla metoderna att göra papper från trämassa som man fick illaluktande svavelhaltiga biprodukter (sulfider). För att minska odören från processen omvandlade man sulfiderna till sulfoxid och DMSO var fött. Man upptäckte snabbt att denna DMSO hade mycket unika egenskaper genom att det var både vattenlösligt OCH kunde samtidigt lösa upp ett stort antal fetter. Man märkte också att om man fick DMSO på huden så dröjde det inte lång stund innan man fick en vitlöksaktig lukt från munnen vilket tidigt ledde till användandet av DMSO som bärare av olika substanser genom huden.

Men det var först 100 år senare (runt 1950) som den ”riktiga” kliniska forskningen började ta fart. Då framförallt i USA. Man kunde tidigt urskilja 3 skilda användningsområden; som skyddande vätska att förvara levande vävnader och organ (för transplantation), som en hjälp att få olika farmakologiska substanser att tränga igenom huden och som primär farmakologisk substans (framförallt antiinflammatoriska egenskaperna).

Kemisk formel för DMSO

En av pionjärerna på användandet av DMSO på människor, Dr Stanley W Jacob, publicerande 1964 den allra första vetenskapligt grundade artiklen om DMSO som heter ”Dimethyl Sulfoxide  (DMSO): A New Concept In Pharmacotherapy. Jacob SW, Bischel M, Herschler RJ. Curr Ther Res Clin Exp. 1964 Feb; 6():134-5”. Dr Jacob lär ha sagt att om DMSO hade upptäckts av läkemedelsindustrien så hade det varit århundradets största vetenskapliga upptäckt. Dr Jacob använde DMSO på många olika sjukdomstillstånd på människor på University of Oregon. Han är inte längre klinisk verksam men skriver fortfarande på vetenskapligt grundade artiklar om DMSO och är grundare och författare i DMSO.org (se deras hemsida här).

FDA logga

1978 godkände U.S. Food and Drug Administration (FDA) Rimso-50, en 50%-ig DMSO-lösning för användning på en mycket svårbehandlad sjukdom i urinblåsan på människor (interstitiell cystit). Denna behandling används idag i hela världen (även i Sverige) och man har hittills inte kunnat hitta någon annan fungerande behandling mot denna sjukdom. Detta är den enda av FDA godkända användningen av DMSO på människor i USA. Inom veterinärmedicinen finns det dock en lång rad av preparat och användningsområden för DMSO som är godkända både som ren DMSO och i olika blandningar med andra substanser. Vid en sökning på PubMed.gov (som är den i särklass största medicinska databasen i världen) fanns 6 639 vetenskapliga artiklar om klinisk användning av DMSO (sökbegrepp: clinical uses of DMSO). Vid samma sökning på Google Scholar (Googles sökmotor för vetenskaplig litteratur) fanns cirka 319 000 artiklar!!!

 

Läkemedelsverkets logga

Svenska Läkemedelsverket gjorde 2010 en genomgång av användningen av DMSO på ledinflammation på hästar. Hela artikeln finns att läsa här. Författaren Karl Ljungvall använde Svenska Wikipedia (jo ni läste rätt) när han sökte efter medicinsk användning av DMSO. Han konstaterade krasst att det inte fanns några publicerade artiklar om användning av DMSO vid ledinflammation på hästar i Sverige. Hela artikeln har en prägel av att författaren redan från början hade bestämt sig för att det inte var så bra att använda DMSO. Men författaren kunde inte riktigt helt avfärda DMSO som användbart för behandling av ledinflammation. De biverkningar på bland annat ledbrosket han hade hittat var alla av övergående karaktär och var inte värre än vid användning av kortison i leden. Han fann däremot flera positiva studier på knäledsinflammationer på människor som behandlats med DMSO. Kanske hade hans inställning blivit annorlunda om han funnit de 6 639 artiklarna i PubMed.gov som jag nämnde här ovan.

Frågan är ju varför Läkemedelsverket ens tar upp en substans till publicering när det inte finns något registrerat läkemedel för hästar i Sverige? Svaret kanske är därför att så många veterinärer använder DMSO i sin kliniska verksamhet?. Eller finns det någon/några som ”lobbat” och fått verket att ta upp frågan?

Läkemedelsverkets logga

Samma år (2010) publicerade Läkemedelsverket också en genomgång av användandet av hyaluronsyra (”tuppkam”) på hästar. Nils Ivar Dolvik var författare och hela artikeln kan läsas här. Nu hade man gjort en lite bättre genomgång av publicerade artiklar men man konstaterade att det inte fanns några säkra uppgifter på att användningen av hyaluronsyra på ledinflammation på hästar skulle ha någon positiv effekt vare sig vid direkt injektion i leden, via intravenös tillförsel (direkt i blodet) eller via munnen. De biverkningar som fanns rapporterade var liksom med DMSO av mild och övergående karaktär.

Finns det då inga negativa rapporter från användning av DMSO inom medicinen. Svaret är: att det finns. Dock finns inga allvarliga eller livshotande biverkningar rapporterade.

Den mest kända biverkningen är den på kaniner. Man kunde se en grumling av linsen när man droppade DMSO i ögat på kaniner. Ryktet spreds att man fick ögonskador av DMSO. Det som dock glömdes bort var att denna grumling på linsen försvann när man slutade droppa DMSO i ögat. Det finns idag inga preparat med DMSO för användning vid ögonskador.

1983 publicerades en artikel där man använt DMSO mot cancer (American Cancer Society. ”Unproven methods of cancer management. Dimethyl sulfoxide (DMSO)”. CA Cancer J Clin. 1983;33:122-125) . Men redan innan den artikeln publicerades gick rykten om att DMSO skulle vara cancerframkallande. Verkligheten var dock att man testade om man kunde se någon positiv effekt om man blandade kemoterapeutiska preparat med 4% DMSO för att underlätta upptaget av läkemedlet i cancercellerna (vilket man gjorde men det dog inte fler cancerceller ändå). Man har däremot sett i laboratorier att höga koncentrationer av DMSO verkligen dödar cancercellerna men de höga doserna är även skadliga för andra celler. Däremot godkände FDA 2007 en substans för användning mot cancer som var ett resultat från DMSO-forskningen mot cancer.

De flesta biverkningarna som rapporteras är från användningen på huden. Huvudvärk, brännande känsla, utslag, klåda och torr flagande hud är de vanligaste. Men det som kanske främst hindrar från mera användning av DMSO är lukten från munnen och huden som kan utgöra ett socialt problem (man vill helst inte umgås med andra människor på grund av att man luktar illa).

Men typiskt för alla de rapporterade biverkningarna är att de alltid försvinner när man slutar med behandlingen.

Läkemedelsverkets logga

På hästar finns ännu färre biverkningar rapporterade. I den ovan beskrivna litteraturgenomgången som Läkemedelsverket gjorde 2010 konstaterade författaren att;

”Det tycks som att DMSO minskar mängden inflammatoriska celler i både ledvätska och synovialmembran vid experimentell artrit. Vidare tycks inte DMSO orsaka några akuta inflammatoriska eller morfologiska skador i ledens vävnader”.

Alltså vid experimentell framkallad ledinflammation på hästar så minskade inflammationen i leden när man använde DMSO som läkemedel och man kan inte se att DMSO orsakar några skador i leden efter injektion in i leden. Det är således mindre biverkningar av DMSO än vid användandet av ”tuppkam” enligt Läkemedelsverkets genomgång ovan.

Share