Käkledsinflammation – vanligare än diagnosen!

Under mer än 15 års tid har vi behandlat inflammationer i käklederna på vår klinik. Vi har under denna tid byggt upp en förståelse för hur olika typer av hästar uppträder när de har inflammationer och skador i dessa leder. Det som dock är svårt att förstå är HUR HÄSTARNA FÅR DESSA INFLAMMATIONER. Det som däremot är helt klart är att problemet är MYCKET vanligare än vad man kan tro. Och definitivt vanligare än vad som diagnosticeras på landets hästkliniker.

Hästkranium med käkleden markerad

Som man ser på bilden här ovan och nedan så är käklederna belägna strax under hästens öronbas. Ganska långt upp således.

Bild på hästhuvud med käkleden markerad

Därför misstar man ofta smärta från käklederna med att hästen är rädd om öronen. Vanliga exempel på när hästen verkar ”rädd om öronen” är när man stoppar ljuddämpare (bomull, skumgummi etc) i öronen, tränsar eller försöker klippa håret i öronen eller kanske dagligen när man ska dra grimman över öronen. Om hästen ogillar detta (ofta ganska våldsamt ogillande) så KAN det bero på inflammation i käklederna. Andra vanliga fynd som kan leda tankarna till käklederna är snett bett som trots ihärdiga besök hos tandläkare, snabbt kommer tillbaka, olika tuggproblem (svårt att tugga grovfodret t ex) samt spänningar i nacke och ryggmuskulatur som endast tillfälligt blir bättre efter massage och andra muskelåtgärder (som akupunktur, laser, ljusbehandling med mera).

Om inflammationerna förblir obehandlade, leder det ofta fram till olika stadier och former av istadighet. Allt ifrån att hästen ”står på bakbenen” till vägran att svänga åt ett visst håll eller skenturer. Ofta kommer dessa kraftiga obehagssymtom plötsligt, oprovocerat och utan förvarning. För er som har Reining som huvudsaklig användning av hästen är det absolut vanligaste och tidigaste symtomen på käkledsinflammation att Spinnen slutar fungera. Ofta bara åt ett håll, men ibland åt båda hållen. Hos travarna med käkledsproblem ser man ibland svårigheter att få runt hästen i volten.

Ett bra sätt att särskilja andra rid-/körmässiga problem från käkledsinflammationer, är att rida eller köra hästen bettlöst. Utan bett i munnen fungerar allt normalt igen och istadigheterna är borta eller i alla fall kraftigt minskade. Kommer bettet i munnen igen så kommer problemen tillbaka. ”Öronskyggheten” kvarstår dock som vanligt.

Bild på en svullen käkled

 

Ibland, men väldigt sällan, kan man se en svullnad över käkleden. Om detta symtom finns är det att betrakta som allvarligt.

Diagnosen ställs (som vanligt) vid en ultraljudsundersökning. Eventuella bedövningar för att säkerställa diagnosen är omöjligt då det inte finns något bra sätt att utvärdera resultatet av bedövningen. Man kan ju tycka att man skulle kunna bedöva käklederna och sedan rida hästen (med bett i munnen) men detta är inte möjligt då ”smärtminnet” tar lång tid för hästen att komma över (ofta flera månader) och således märks det inte någon skillnad före och efter bedövning. Något som särskiljer käkledsinflammationer från andra ledinflammationer är att det (nästan) alltid är dubbelsidigt. Ofta kan man emellertid se (vid ultraljudsundersökningen) att den ena sidan är sämre än den andra. Hästen har alltid svårast att svänga eller spinna åt den sida där inflammationen är kraftigast.

Behandlingen vid käkledsledinflammationer är injektion med antiinflammatoriska preparat (DMSO eller DMSO/kortison är att föredra). Inflammationerna är ofta svårläkta vilket gör att flera injektioner med några veckors mellanrum oftast krävs. Under konvalescensen rekommenderas att rida/köra hästen bettlöst. Observera också att det inte är ovanligt med återfall en tid efter att hästen blivit friskförklarad, varför ridning/körning bör ske bettlöst så mycket som möjligt även efter friskförklaring. Detta verkar minska, men inte eliminera, återfall.

Den vanligaste frågan när diagnosen käkledsinflammation ställs är – hur detta uppkommer?. Trots ganska många fall som diagnosticerats och behandlats genom åren, är detta en fullständig gåta. Sannolikt är det en kombination av hästens anatomi, användning och det faktum att hästar nästan ständigt använder käklederna (tuggandes).

Share