Under årens lopp hör man alltför ofta hur veterinärer gnäller på varandra. I hopp om att vinna en kunds förtroende så talar de negativt om en kollega och hans arbetsmetoder. ”Så kan man inte göra…” eller ”Den medicinen får man inte använda…” eller ”Sådana skador finns inte…” är vanliga sätt att nedvärdera sina kollegor. Många veterinärer uttalar sig ofta om saker man egentligen inte vet något om. ”Jag vet inte vad det är-men det har ingen medicinsk betydelse” är ett vanligt uttryck. Det verkar som om många veterinärer tycker att deras yrke är en tävling.

Det finns  ytterligare en kategori veterinärer-de som sällar sig till flocken och låter flockledaren bestämma. Många gånger är detta faktiskt samma person som agerar som om veterinäryrket vore en tävling. Man vill ut ur flocken och bli en ledare för att tala om för andra hur det ska vara.

Men veterinäryrket ÄR ingen tävling. Och är det ingen tävling så finns det heller INGA REGLER och DET FINNS INGEN VINNARE!. Visst, det finns lagar som vi måste följa och det finns etiska regler som ska följas men för övrigt finns det inga regler. Man BEHÖVER inte göra si eller så och man BEHÖVER inte använda den eller den medicinen. Det ENDA som betyder något är att patienten BLIR BRA. HUR vi åstadkommer detta är fullkomligt likgiltigt.

Vi som veterinärer har faktiskt inte så stor arsenal av metoder vi kan använda för att få våra patienter friska. De tekniska lösningarna är begränsade till röntgen, ultraljud och i viss mån magnetkamera och några flera mindre metoder. Vi har inte särskilt många olika mediciner som vi kan använda (framförallt inte när det gäller ledbehandlingar). Metoden för att se var hästen är halt är ännu mera begränsad till böjprov, longering och för de som har tillgång till en rullmatta.

Vi har inte råd att förkasta eller begränsa denna lilla arsenal ytterligare. Släpp loss kreativiteten och spola etablissemangets försök till inskränkningar i metoder och mediciner. Vi får inte heller låta oss påverkas av försäkringsbolagens styrande hand. När man hör hästägare berätta att det bästa sättet att få deras häst frisk tyvärr inte täcks av försäkringen så man valde en sämre metod som ersätts-då är vi illa ute eller snarare är det hästarna som är illa ute. Vi måste betrakta veterinärvård som konst. Och inom konsten finns inga regler. Visst kommer det att höjas kritiska röster ibland (som det säkert gjordes när till exempel Picasso visade upp sin konst för första gången) men det viktigaste är väl att hästen blir bra.